torsdag 5 juni 2008

Narrow stairs



Jag vet ingenting. jag vill bara vara säker för en gångs skull. varför ska det vara så svårt? det är inte meningen att det ska gå lätt och smidigt för mig helt enkelt. varför kan jag bara inte låta det postivia överväga och så är allt bra sen? men neejdå. så fungerar det inte i Anettes lilla hjärna. skit.


Just nu är jag på ett sådant humör ni vet så jag känner för att krossa hela mänskligheten. eller en del utav den i alla fall. jag måste ju spara några att fortplanta mig med för att mänsligheten ska återuppstå igen. en snygg snubbe och en smart man. vilken perfekt värld vi skulle skapa tillsammans dom och jag, där livsmottot ska vara:

"Det är lugnt, hoppa på, allt ordnar sig."


Och den jävel som inte lever efter det till 120% skickar vi ner i rullstol till krokodilerna.


Jag saknar en massa folk just nu. Jag saknar den gamla goda tiden. Just nu känns det som att jag bara kastar bort mitt liv genom att göra ingenting. Jag vill träffa de människor som betyder något. Jag vill träffa nytt folk som kommer komma att betyda något i framtiden. Jag vill helt bekymmerlöst ge mig ut i världen med någon och se vad som händer. Men alla sitter fast i något. Ingen har tiden. Det är bara massa tomma planeringar där man säger att man ska göra det, sen. men med största säkerhet kommer det aldrig ske. Det gör mig deprimerad. ledsen.

En annan sak som gör mig deprimerad är sommaren. eller snarare min brist av att få njuta av den. eftersom jag nu tydligen inte bara är allergisk mot getingar, bromsar, knott osv, utan även börjat reagera jätte starkt mot myggor, så känns det så sjukt meningslöst. förstår att ni som inte vet hur det är inte tycker att det är någon stor grej. men det är förbannat jobbigt att aldrig få slappna av för man är rädd att bli biten, just för att man vet vad dåligt man kommer må kort därefter. inte bara det att man sväller upp som en fet jäkla ballong utan man blir tvungen att knapra tabletter som gör en fett hängig och seg, man får dålig reaktionsförmåga och bara gör att man mår allmänt dåligt.


För övrigt är jag fett less på folk som tror att dom är så viktiga och att det dom gör är så otroligt mycket jobbigare än det andra gör. visst jag kanske inte har fullt upp varje minut av min 8 timmar långa arbetsdag, men jag är väl medveten om det redan så snälla lägg ner.


Nu var det bara en massa negativt känner jag. ska kanske nämna något positivt med, misslyckad är jag ju faktiskt inte.
Hmm. Jag ska iväg snart och köpa kebabrulle (utan kebabkött of course). Det är en väldigt positiv grej, för jag är svinigt hungrig. Jag har precis tryckt ut 300 visitkort till komunens kulturgrupp utan att fucka upp nånting! det är också positivt. Ikväll blir det mysig filmkväll med vänner. Jag har inte varit ute på två onsdagar i rad nu. Det är sjukt härligt väder. Positivt! Imorgon är det fredag och just denna fredag betyder det ledighet. Ledighet innebär steka i solen och bli lite småsexigt brun. Småsexigt brun innebär.. Well, frustrationen är hög i alla fall.


West coast riot närmar sig med stormsteg och jag och tess har ingen sovplats. var ganska fullbokat på det mesta. någon snäll själ som kan erbjuda sovplats två nätter i gbg? i annat fall blir det kanske att vi får sova i skövde hos rikard, om hans nya brutta går med på det vill säga. blir pendling på hög nivå i så fall men det får man ta.



Nejni, nu är det lunch!


Inte har trampilsbloggen blivit uppdaterad idag heller..


Inga kommentarer: