Straightjacket Feeling.

då var man hemma efter en underbar vistelse i den underbara staden göteborg. det var lite ångest hela tågresan hem. jag ville verkligen inte hem. trots brakförkylning och slut på förrådet av rena underkläder ville jag mer än gärna stanna kvar. när jag är där nere är allting annorlunda. bortkopplat. det enda jag gör är att njuta. inga krav, inget skitsnack. jag har lärt mig älska att det blåser mer än nödvändigt med. jag umgås bara med människor jag verkligen vill umgås med. det är inga falska relationer. ingen man behöver låtsas vara trevlig mot för att slippa konsekvenserna av att vara ärlig. allt är äkta. precis som det ska vara.

jag kom fram i tisdags och det enda som stod på schemat var kramar och pussar från och till min fina pojkvän. vi åt god mat och känslan att somna med hans armar runt mig igen var den bästa. fick även tid att studera den senaste tatueringen i samlingen på hans armar, som föreställer moby dick. den var dock inte färdig men det syntes att det kommer bli ruskigt bra. Demon (http://www.bringitontattoos.com/) hade även sagt att tobias var där så ofta att han snart skulle skaffa honom en egen kaffemugg.

jag och tess spenderade några soliga dagar nere på stan, medan våra respektive var upptagna med skola och jobb. tess fyndade klart allt hon behövde till studenten. när tobias i onsdags, kom ner och mötte oss på stan, sprang vi på en vän till honom vid namn andreas. andreas tyckte vi skulle se konstmuseét. sagt och gjort. många timmar spenderades där inne tills våra ben knappt bar oss längre, då åkte vi hem till calle för att packa ihop en del av jacobs saker för att sedan flytta allt det till jonas.
jonas är tobias vän och även sångaren i deras band. han lever som den rockstjärnan han är och när vi kom in i lägenheten i kortedala möttes vi av ingrodd röklukt som trängt sig in i väggarna och disk från flera veckor tillbaka. glas halvfulla med rödvin stod här och där och LP-spelaren spelade för fullt. askkoppar var upspridda i lägenheten här och där med cigaretter som ännu inte hade slocknat. en rätt sliten jonas vinglar fram till oss i hallen. -välkomna in, känn er som hemma.

på fredagen vaknade jag och min älskade upp till ett underbart väder. frukost på balkongen i stenungsund var ett måste. solen stekte fast klockan bara var elva och vi visste ju båda två att detta inte kunde avnjutas fullt ut utan en kall öl. en blev flera och den meningen som ständigt upprepades i mitt huvud när jag satt där bredvid tobias med femkommatvåan i ena handen, ett stycke röd prince i den andra och faith no more på högsta volym var
'det här är verkligen livet'.
en dusch och lite solbränna senare begav vi oss till tobias mor och hennes man för att bli bjudna på middag, en underbart god linsgryta. mätta i magen och med ännu mer öl i handen satt vi ute på deras balkong tillsammans med deras söta hundar och njöt av den underbara sommarkvällen som var.

på lördagen var jag fruktansvärt förkyld och var tveksam att jag skulle klara av dagens planer som var grillning och fest. öronen värkte, jag hörde ingenting, halsen värkte och jag hostade non-stop. näsan rann samtidigt som det var stopp, och det kändes som att jag var inne i en bubbla. som om det inte räckte såg jag att jag hade glömt att ta med mig strumpbyxor, vilket var ganska avgörade för om jag skulle kunna ha den nya klänningen jag köpt någon dag innan eller inte. tobias erbjöd sig att köpa nya och jag tog tag i mig själv och bestämde mig för att det skulle gå. ett besök på lindex och systembolaget senare var vi på väg in till stan. vi mötte tess och jacob och drog hem till deras tillfälliga boende och jonas hem. vi dumpade av alkoholen för att sedan invadera hemköp. två engångsgrillar och en massa mat senare blev det ombytta könsroller då jag och tess tände grillarna och grillade, medans de tre männen gjorde sallad och dukade. ca fem påsar med öl, en flaska bacardi och en vinbox stod på menyn i övrigt. det var en underbart trevlig och mysig kväll, dock blev det kallt rätt snabbt så vi förflyttade oss in i lägenheten. tobias och jonas sjöng och spelade lite gitarr men jag trodde däremot att jag var starkare än vad jag var och jag och tobias blev tvungna att dra hem tidigt eftersom min förkylning bara blev värre.

söndagen innebar hemresa och tågresor är alltid mer eller mindre intressanta. speciellt när de är sju timmar långa. jag hade plats bredvid en man som förmodligen led av sura uppstötningar av alla rapar och stönljud att döma. det var olidligt. jag om någon är extremt känslig för sådana ljud, likaså smaskljud och liknande. jag och tess spottade två tomma platser och satte och där istället. jag finner det väldigt intressant att åka tåg i övrigt. att kolla på människor och tjuvlyssna och försöka lista ut vad de är för slags människor. vart de är på väg och vad de ska göra där. är de ensamma människor? är de lyckliga eller olyckliga? ska de träffa någon dit de är på väg eller är de påväg ifrån någon? känner de den de sitter bredvid sedan tidigare och pratar med eller har de precis träffats?
ett exempel på det sistnämnda var de två människorna bakom mig. en kille på ~18 år och en kvinna på ~40 år. de hade tydligen träffats i restaurangvagnen och hon hade nu bytt plats med någon annan för att få sitta med honom i vagnen. hon gillade att prata om alla gubbar som raggade på henne, alla som hade spanat in henne på tåget och alla män hon hade dissat samt alla män hon hade dejtat. jag underade om hon insåg att killen var minst tjugo år yngre än henne. hur som helst verkade han väldigt intresserad av det hon hade att berätta. han loggade in på facebook genom sin mobil och hon ville väldigt gärna visa honom sin profil och alla bilder på henne, men det verkade inte fungera. diskussionen övergick till tobak och när han berättade att han gillade tjejer som snusade lössnus och att han tyckte om att se när det rann ner efter tänderna kallade hon honom pervers och stämningen blev inte riktigt densamma efter det. något som hade kunna blivit en fin vänskap var nu över innan den knappt börjat.

nu är jag alltså hemma igen. är helt ensam hemma och allt är som vanligt igen. man känner sig lite halvmedioker och tråkig och man kommer snabbt in i de gamla rutinerna. jag hade fått brev från arbetsförmedlingen som gnällde att de aldrig hörde något ifrån mig och att de antog att jag inte ville vara inskriven hos dem längre. det enda jag orkade göra åt saken var att sucka och lägga brevet åt sidan.

nu ska jag äta frukost. och jag lovar att det kommer bli bättre uppdateringar hädanefter. don't give up on me.