torsdagen då. vad ska man säga? jag hade egentligen roligt. riktigt roligt i vissa stunder. ändå blev det inte alls som jag hade förväntat mig. kanske är det just det man inte ska göra. förvänta sig. grejen var att jag var så sjukt pepp innan. och trodde liksom att alla andra var det med. men stämningen kändes lite down. jag vet inte riktigt. och det blev tranan trots allt. men det ångrar jag inte. träffade en pil-kastar-proffs-dude vid namn alex som var från etiopien. tur att man har så grym engelska efter man druckit x antal öl. träffade även gamla klasskompisar, typ krille, emil, johanna och tess. det är faktiskt alltid trevligt. nästan alla andra vi kom dit med hade någonstans under kvällens gång gått hem, vilket var en bummer. jag hade sett fram emot att spendera mycket mer tid med vissa folk, än vad jag fick göra.

jag fick sova ca fyra timmar den natten innan det var dags att kliva upp för att sätta sig i bilen som bar av mot uppsala. hela dagen spenderades där och var hemma mot kvällen igen. det blev en lugn hemmakväll, satt och kollade på unicefgalan (även kallad humorgalan, for no reason at all) och åt godis med mamsen och syster.

ikväll ska jag och tess ta bussen till freluga för kvalitetstid med martin. biljard och film står på schemat.