Det är en sån dag.

Jag vill så himla gärna. vad har du gjort med mig? Det här är inte jag. Du har gett mig en känsla och jag hatar den inte.
Jag vet inte vad det är jag letar efter. Är det verkligen kärleken? Jag har alltid trott att det är kärleken jag saknar. Den förbannade kärleken, kom och ta mig då?
Jag är svagare än vad jag trodde. Jag kan inte stå emot. jag vet inte varför. jag trodde jag var starkare. jag har mjuknat för mycket. dags att gå tillbaka till att bli sådär lagom känslokall, det här fungerar ju inte. Jag måste sluta lura mig själv att jag är en god människa som förtjänar detta. för det gör jag inte. jag är rädd för att det kommer skita sig värre än läget i mellanöstern annars.

Jag vill härifrån. långt bort ifrån allt som jag hatat så mycket sen jag blev gammal nog att förstå att alla människor inte menar väl. Att alla människor är falska på ett eller annat sätt. Jag kommer flytta ifrån er som låtsas brytt er, från er som inte har mer liv än att berätta för alla ni känner och inte känner vad jag gjorde förra helgen, helgen före det och den där onsdagen för att år sedan.

jag skulle ju kunna lyssna på alla er som säger att allt kommer ordna sig, för "det gör det ju alltid". men jag väljer att inte göra det, för jag litar helt enkelt inte på er.

Saker, folk och känslor har kommit och gått.
om jag var mindre patetisk skulle jag vara så cool att folk skulle få orgasm av att bara se mig.

Det kan ju bli bra det här. jag vet inte. det är way to early to say. men jag har tillbringat allt för lång tid till att leta efter något som jag egentligen inte riktigt vet vad det är. jag har fortfarande inte hittat det och jag hoppas att jag kommer göra det snart så kanske jag får lite perspektiv på saker och ting. att desperat leta efter en känsla eller en bekräftelse inom sig dagligen tar på mig. som paniken som kommer när man tappat bort nycklarna när du redan är försenad dit du ska. varje dag. hela tiden.


Jag känner för någon djup diskussion nu. om vad som hellst.
eller så kan någon fria till mig. Då kanske jag hade blivit kär. vad det nu innebär.

Nu är det bara att hoppas att sommaren bär med sig någon slags lycka och framgång .
har sådan ångest att jag hellst av allt skulle vilja lägga mig i ide ett år för att sedan vakna med en glasklar vision av vad jag vill göra med mitt liv.


jag lever i en lögn, delade känslor, ångest och dumma beslut.
Jag har inte tappat kontrollen, men det stör mig att alla andra har sån kontroll över allting.
kvävd av sina egna krav, tystad av sina egna tankar, lurad av sina egna känslor. Jag hatar mänskligheten mer och mer för varje dag som går.

jag är mest bara trött på alla äckliga fula fågelkvittrande förälskade par som häckar i buskarna.